Den 23 april firas Världsbokdagen som instiftades av Unesco år 1995. Med Världsbokdagen vill man uppmärksamma läsningen och litteraturen, men också upphovsrätten och den fria tillgången till information.

Enligt en katalansk tradition ger man en bok till någon man tycker om och får en ros tillbaka. Då traditionen kom till Finland ville vi på skolan också fira dagen på ett skojigt sätt. Nu har vi i femton års tid firat Bokens och rosens dag med att skriva dikter och dela ut rosor till poeterna! Här i bloggen finns bara ett axplock av alla de fina dikter som elever i årskurserna 6-9 skrev på flera olika språk.

I år blev det inte röda rosor – men vackra ändå!

Tytöllä on hieno tukka

jossa on kukka,

hänellä on myös kaksi sukkaa

ja niissä on paljon nukkaa.

Stella, Elsa ja Nora

Frühjahr ist hier.

Das Gras wächst und

die Schnee geht wek.

Die Blumen sind schön.

Die Vögeln fliegen.

Inga-Stina und Heidi

Roses are red

I have a phone

Nobody texts me

Forever alone!

Ida and Juliana

Många dikter lästes upp

Quand le printemps arrive

on veut courir nu pieds.

On lit une histoire d’amour

écrite par Victor Hugo.

On a des pique nique dans le parc.

Les poches sous les yeux disparaissent

quand le printemps arrive.

Cecilia et Ellenore

Ytan och djupet

Våra ögon öppnas

vi ser på vår värld

ser på våra medmänniskor

Bedömer

Dömer

Vi tittar på ytan

för vi ser ej djupet

Våra medmänniskor ser det

Bedömer

Dömer

De tycker ytlighet är fel

Dömer vår ytlighet

Vi ser deras dom

Bedömer

Dömer

Döm inte andra

Du ser ej heller djupet

Blott en skugga

Betrakta det du ser

Döm ej det osynliga

Alla tror sig se

men hur många kan ens höra?

Ser vi någonting alls?

Finns det ens ett djup?

Det enda vi kan se

är möjligheter och teorier

Vi ingenting ser

Vi ingenting vet

Emil och Marcus

Hej bloggen!

Vi är två flickor i Mattlidens skola i åk 9 som blev ombedda att skriva i skolans blogg om vår resa till Nya Zeeland. Resan dit tog trettio timmar och när vi kom fram var alla jetlaggade i flera dagar framåt. Tidsskillnaden är elva timmar! Vi var på både norra och södra ön, och vi upplevde mycket på båda öarna.

Först var vi på södra ön där vi red, promenerade, åkte på valsafari och simmade med hundratals vilda delfiner. Klimatet var som finsk sommar, t.o.m. lite kallare några dagar. En dag åkte vi med bil till en nationalpark som heter Abel Tasman, där vi paddlade och övernattade på en campingplats. När vi paddlade såg vi bl.a. världens minsta pingvin! Det fanns sälar längs varje strand. Sanden på vissa stränder var svart, vilket var ganska häftigt.

Vi åkte med färja från Picton över till norra ön. Vi spenderade några dagar i huvudstaden som heter Wellington – en väldigt vacker hamnstad. Mycket finare än den största staden Auckland som vi åkte till sista dagen. Vi firade jul i Hawke’s Bay, ett ställe som är fullt med vingårdar, hästar och hav.
Vi åkte efter det för några dagar till en bushcamp för att bo med ursprungsfolket maorina. Det var kanske det mest spännande vi gjorde under resan och vi lärde oss mycket om deras ritualer och livsstil. Vi fick gå på en maori-massage som sägs vara ett samband mellan människan och naturen.

Denna resa var mycket uppskattad av oss alla, och vi såg mycket vi säkert aldrig mer kommer att få chansen att se. Vi rekommenderar Nya Zeeland till alla som har en möjlighet att åka. Tack för oss!

Amanda & Sofia

-”Har du en penna att låna?” … -”Du vet ju att ni ska ha egen penna med…men… nå…om du har en pant”. Dessa små fraser inleder ohjälpligen vissa lektioner.- Irriterade? Kanske en aning men jag (eller egentligen Esbo Stad) får ju pennorna tillbaka-om också i en lite kortare och aningen tilltufsad version. Och friden sänker sig för stunden. Dessutom fick jag en idé till nytt bloggstoff –så tack egentligen till er alla som glömt att medföra skolmaterialet till lektionen….så länge det inte blir en ovana!

En av favoriterna på engelskan är Scrabble. Inte konstigt alls, det är roligt att spela!

Jag måste jag ha träffat Askungen i korridoren. Hon kom springande med andan i halsen och frågade om jag sett hennes borttappade festsko, vilket jag dessvärre inte hade. Visserligen skymdes utsikten av diverse bänkskuddarskräp här och där men i alla fall. En stund senare såg jag Askungen tala i mobil på en bänk vid utgången –hon frågade tydligen efter sin sko på det lokala bussbolagets hittegodsbyrå. Stackars Askungen, tänkte jag . Att hitta en ny glassko till gammeldansen nästa dag skulle nog inte bli lätt. Men också denna saga har ett lyckligt i slut; när jag spanade efter henne på gammeldansen såg jag henne plötsligt virvla förbi med sin prins. Och om jag inte såg helt fel hade hon skor på båda fötterna . Om de var av glas? Det får ni bedöma själva.

Glädjen stod högt i tak på niornas traditionella Vändagsbal i skolan. Här följer några kommentarer:

- ” Det var bra stämning!” -”Man fick skratta mycket!”- ”Alla var på gott humör!”

-” Alla hade fina kläder och maten var god!”

Kan det sägas bättre?  Glad Vändag på er också!

"Alla dansade tillsammans och det var bra stämning"

Vårt land- Maamme

Häromdagen glömde jag läsglasögonen hemma. Det var inte så bra för eleverna skulle läsa en novell som jag tänkt välja ut före lektionen. När jag äntligen hittat novellboken, vilket redan i sig var mer tur än skicklighet, började tiden rinna ut och mer eller mindre morgonpigga åttor fylla klassrummet. Jag kände en viss oro. Texten jag i all hast valt på basis av den lovande-och synliga- rubriken, påminde mest om köande myror i mina ögon. Jag bläddrade snabbt igenom novellen för att kolla längdens lämplighet medan ett par hjäpsamma herrar redan delade ut böcker till höger och vänster. Från förr mindes jag diffust att det fanns s.k. pedagogiska frågor till texten i slutet av varje berättelse . Jag beslöt hålla god min och bad oberört eleverna att börja läsa och svara på frågorna i sina häften. En sällan upplevd frid sänkte sig över klassrummet och en del satt till och med och log då de läste och skrev. Jag pustade ut- helt obemärkt naturligtvis. Och novellen? Jo, det var ”En cykel på havets botten” av norrmannen Ragnar Hovland. En ovanligt underhållande ungdomsnovell insåg jag senare. Och med många textfrågor. Ibland har man tur-med eller utan brillor.

Åk 6 ritade  serier med Peppe Bergström idag.

Peppes bilder fungerade som inspiration och sexorna lärde sig om bildutsnitt, bildvinklar och rörelse i bild.

I de nya sköna sofforna är det förhoppningsvis en aning lättare att börja skolan igen efter jullovet. Varför inte sätta sig i endera och läsa något?

Eleverna har fått komma med önskemål om anskaffning av böcker och tidskrifter medan elevkåren har planerat vilka möbler som skulle skaffas till skolbiblioteket. Vi får tacka Sdu, föräldraföreningen och Stiftelsen Liisi Wahl för julklappen!