Efter skolmassakerna i Jokela och Kauhajoki har jag liksom andra rektorer gått på kurs om hur man skall agera vid krissituationer och hur man skall gå igenom krissituationer i skolgemenskapen med både personal och elever.

Jag minns att det sades att man skall förbereda sig på hur man skall agera i krissituationer och öva inför olika kriser men inte öva inför en speciell händelse eftersom de våldsdåd som utförs är så vansinniga att vi inte ens kan föreställa oss dem – precis som det grymma terrordådet i Norge.

Jag funderar också på vad det som hände på ön utanför Oslo kan lära mig som ledare för en skola och åtminstone får jag bekräftat att det som Kan ske inte går att föreställa sig på förhand.

Jag skall ändå säga till alla i skolgemenskapen att bli misstänksamma om en polis kommer ensam på ett uppdrag. Poliser jobbar i par.

Följande korta dikt fanns på skolans hemsida efter massakern i Kauhajoki och passar också bra efter det som har hänt i Norge:

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer ”
Alf Henrikson

Jag var med min väninna på stranden och råkade på en fd elev som jag också presenterade för min väninna som en fd elev. Elev är nu långt över 30 år och namnet var jag osäker på. Efteråt undrade min väninna hur länge elever förblir ens elever. Svaret är lätt för min del. Mina elever förblir mina elever livet ut så också om någon av dem en dag blir president så presenterar jag den för alla som min fd elev. Och jag börjar ha rätt så mycket fd elever ute i världen efter 22 år i skolbranschen.

En rektors arbete är spännande också på sommaren – för vem hade kunnat ana att jag skulle få agera livräddare under min sista arbetsdag före semestern? Vi har nämligen riktiga ”fånga djur levande” – fällor i vår skola. Skolans innergård har ingen utgång för en måsunge som faller ner i den…

…och inte heller skolans nyligen asfaltbelagda rabatt:

Tillsammans med två lärare lyckades vi rädda en måsunge från innergården och en annan, eller var det den samma? från den asfaltbelagda rabatten. Vi använde vår fantasi och byggde en trappa av papplådor som vi beklädde med en filt till måsungen. Hela projektet tog nog en dryg timme.

När jag körde hem såg jag måsmamman sitta på skoltaket och skrika.

Det hör till en rektors sommar att gå igenom alla högar som samlats i arbetsrummet och sortera upp dem. Arbetet är rutinmässigt och går rätt så snabbt men idag stannade tiden upp och jag satt med en bok i min hand, länge. Så många barn och unga har gått genom skolan under mina år som lärare och rektor och så många minnen vaknade plötsligt till liv. Med tacksamhet tänker jag på Henrik Malmström som med sin fotoutställning och bok På lånad tid med Majas ord: “…Tiden är till låns. Vi lånar lite tid här på jorden, vi lånar lite medvetande…” fångar så mycket av det viktigaste och sorgliga  i livet.