Häromdagen glömde jag läsglasögonen hemma. Det var inte så bra för eleverna skulle läsa en novell som jag tänkt välja ut före lektionen. När jag äntligen hittat novellboken, vilket redan i sig var mer tur än skicklighet, började tiden rinna ut och mer eller mindre morgonpigga åttor fylla klassrummet. Jag kände en viss oro. Texten jag i all hast valt på basis av den lovande-och synliga- rubriken, påminde mest om köande myror i mina ögon. Jag bläddrade snabbt igenom novellen för att kolla längdens lämplighet medan ett par hjäpsamma herrar redan delade ut böcker till höger och vänster. Från förr mindes jag diffust att det fanns s.k. pedagogiska frågor till texten i slutet av varje berättelse . Jag beslöt hålla god min och bad oberört eleverna att börja läsa och svara på frågorna i sina häften. En sällan upplevd frid sänkte sig över klassrummet och en del satt till och med och log då de läste och skrev. Jag pustade ut- helt obemärkt naturligtvis. Och novellen? Jo, det var ”En cykel på havets botten” av norrmannen Ragnar Hovland. En ovanligt underhållande ungdomsnovell insåg jag senare. Och med många textfrågor. Ibland har man tur-med eller utan brillor.
Brillorna hemma…
29.01.2012 19.37 | Skriven av i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Brillorna hemma…)I de nya sköna sofforna är det förhoppningsvis en aning lättare att börja skolan igen efter jullovet. Varför inte sätta sig i endera och läsa något?
Eleverna har fått komma med önskemål om anskaffning av böcker och tidskrifter medan elevkåren har planerat vilka möbler som skulle skaffas till skolbiblioteket. Vi får tacka Sdu, föräldraföreningen och Stiftelsen Liisi Wahl för julklappen!