Det uppstod lite ovanlig turbulens i tvåornas matkö då två minimala älvor, plötsligt som ett aprilregn, påbörjade en improviserad jitterbug i väntan på köttbullarna. Dansen föregicks visserligen av ett diskret hoppande och ivrigt viskande och fnissade. Så fick de fjärilsprydda små jeansen snabbt sådan fart att Madonna skulle ha bleknat. Lika fort som den börjat tog föreställningen slut och älvorna deklarerade ivrigt för sin föbryllade lärare att de precis hittat på sitt inslag till skolans Talangjakt  som ska inleda valborgsfirandet. Läraren lyssnade till synes tålmodigt och meddelade, då han äntligen fick en syl i vädret, att flickorna skulle få återkomma efter lunch. Men dansöserna hade redan annat på gång och jämförde nu färgerna på sina brickor. Nu väntar jag med spänning på hur det blir med showinslaget…

I bussen hem från skolan började jag lösa dagens sudoku i gratisbladet. Har aldrig gjort det förr –eller nåja kanske försökt ett par gånger. Men efter fyra minuters slit hade jag trasslat in mig fullständigt i sifferdjungeln och kände pulsen stiga betänkligt. Jag var säker på att något var allvarligt fel. På sudokun alltså. Samtidigt kändes situationen underligt bekant och i det samma kom jag på det: Sittordningar! Att lösa sudoku är ju som att göra gruppernas sittordningar: Just då jag tror att allt klaffar så märker jag att elev A finns i dubbel upplaga eller att om elev B och C sitter som par så räcks de igen att prata med X och Y…Och så är det ju en jag glömt! Pust! Detta spännande, pedagogiska pussel räcker helt bra för mig några gånger per läsår. Andra kan ägna sig åt sudoku bäst dom vill.