På ett skolbesök i Stockholm fick jag veta att eleverna under lektionstid får lägga sina mobiler i varsitt litet fack, s.k. mobildagis. Kanske en idé för oss här hemma där mobilerna än så länge får samsas som kattungar i en korg…

Tre Mattlidendamer testvandrade åttornas kommande friluftsrutt -4,6 km i Noux – på 1,5 h med diverse konstpauser. Enligt en vildmarksguide tar sig en skolklass fram en liknande rutt på sisådär 3h. Man frågar sig vilken referensgrupp som använts i denna undersökning?;) Månne inte våra åttor är lite sportigare än så på onsdag…

-”Har du en penna att låna?” … -”Du vet ju att ni ska ha egen penna med…men… nå…om du har en pant”. Dessa små fraser inleder ohjälpligen vissa lektioner.- Irriterade? Kanske en aning men jag (eller egentligen Esbo Stad) får ju pennorna tillbaka-om också i en lite kortare och aningen tilltufsad version. Och friden sänker sig för stunden. Dessutom fick jag en idé till nytt bloggstoff –så tack egentligen till er alla som glömt att medföra skolmaterialet till lektionen….så länge det inte blir en ovana!

Jag måste jag ha träffat Askungen i korridoren. Hon kom springande med andan i halsen och frågade om jag sett hennes borttappade festsko, vilket jag dessvärre inte hade. Visserligen skymdes utsikten av diverse bänkskuddarskräp här och där men i alla fall. En stund senare såg jag Askungen tala i mobil på en bänk vid utgången –hon frågade tydligen efter sin sko på det lokala bussbolagets hittegodsbyrå. Stackars Askungen, tänkte jag . Att hitta en ny glassko till gammeldansen nästa dag skulle nog inte bli lätt. Men också denna saga har ett lyckligt i slut; när jag spanade efter henne på gammeldansen såg jag henne plötsligt virvla förbi med sin prins. Och om jag inte såg helt fel hade hon skor på båda fötterna . Om de var av glas? Det får ni bedöma själva.

Glädjen stod högt i tak på niornas traditionella Vändagsbal i skolan. Här följer några kommentarer:

– ” Det var bra stämning!” -”Man fick skratta mycket!”- ”Alla var på gott humör!”

-” Alla hade fina kläder och maten var god!”

Kan det sägas bättre?  Glad Vändag på er också!

"Alla dansade tillsammans och det var bra stämning"

Häromdagen glömde jag läsglasögonen hemma. Det var inte så bra för eleverna skulle läsa en novell som jag tänkt välja ut före lektionen. När jag äntligen hittat novellboken, vilket redan i sig var mer tur än skicklighet, började tiden rinna ut och mer eller mindre morgonpigga åttor fylla klassrummet. Jag kände en viss oro. Texten jag i all hast valt på basis av den lovande-och synliga- rubriken, påminde mest om köande myror i mina ögon. Jag bläddrade snabbt igenom novellen för att kolla längdens lämplighet medan ett par hjäpsamma herrar redan delade ut böcker till höger och vänster. Från förr mindes jag diffust att det fanns s.k. pedagogiska frågor till texten i slutet av varje berättelse . Jag beslöt hålla god min och bad oberört eleverna att börja läsa och svara på frågorna i sina häften. En sällan upplevd frid sänkte sig över klassrummet och en del satt till och med och log då de läste och skrev. Jag pustade ut- helt obemärkt naturligtvis. Och novellen? Jo, det var ”En cykel på havets botten” av norrmannen Ragnar Hovland. En ovanligt underhållande ungdomsnovell insåg jag senare. Och med många textfrågor. Ibland har man tur-med eller utan brillor.