Att skicka julkort per snigelpost är en tradition värd att bevara i dessa e-posttider.

I Mattliden satt vi några stycken en eftermiddag och pysslade i lärarrummet och vips hade vi knåpat ihop ca. 40 julkort till skolans nära och kära. Roligt var det dessutom. Glad juleväntan till er alla!

På den  vanligtvis rätt enformiga bussresan till skolan satt jag niotiden i morse bakom ett yngre par iklädda präktiga reflexvästar.  Efter att  först ha beklagat sig lite över det smutsiga  bussfönstret utbrast den manliga resenären:

” Nej men titta vilken fin solnedgång!” Och damen,  efter att ha fått syn på det gyllene klotet ovanför  skogsbrynet:

”Jo! Den är så vacker!”

Och jag tänkte, att knappast spelar det någon roll för två fyraåringar på dagisutfärd vad det är för tid på dygnet:solen är alltid lika underbar och värd att beskådas när den för en gångs skull behagar visa sig!

‎Ikväll sprang jag förbi en balkongdörr som för exakt fyra månader sedan stod inbjudande på glänt. Inifrån huset hördes -den soliga kvällen i maj- trevande blockflöjtstoner: ”Den blomstertid”…gick bra att känna igen för en garvad lärarinna.
Ikväll var samma dörr ordentligt stängd och det enda som hördes var regnets plaskande under tossorna. Men jag tänkte att egentligen är september också blomstertid. Och blommorna är större, åtminstone en del av dem. Och emellanåt lyser solen på oss alla.

Att plocka kantareller på arbetstid är inte så dumt-i synnerhet om man får behålla dem själv. De här läckerbitarna upphittades på 9C:s utfärdsmål, Räfsö,  i Porkala skärgård.

Den första skolveckan kändes onekligen i längsta laget och krävde, kändes det, något extra gott till veckoslutet. Jag bläddrade förstrött i diverse kokböcker och ramlade över en läckerbit i bokform, en gåva av en före detta elev från ett antal år tillbaka. Och innanför pärmen fanns ett litet, litet kort med några fina ord som gjorde mig extra glad och hoppfull inför också detta läsår…Kanske blir det riktigt underbart. (Och middagen blev också helt skaplig)

Så skönt att endast behöva skala av sig ett ytterplagg inför lunch de sista skoldagarna!

Karnevaldagens glädje- och kanske några små besvikelser – har idag dokumenterats på många sätt. Såhär skulle kanske Runeberg ha sagt om han varit åttondeklassist i Mattliden- och gillat att dikta på slang:

I fantasin kan man resa världen runt redan innan semestertiderna tar vid. Samtidigt kan man testa sina språkgränser-här på fina, egenhändigt tillverkade vykort på franska i åttan. Voilà!

Äntligen var det min tur att få audiens hos husmor och jag började fylla i den omfattande blanketten för Perkolatorns, alias megakaffebryggarens uthyrning: ansvarsperson, personsignum, mobil, hemadress…inget lämnas åt slumpen när Perkolatorn skall iväg för att fylla sin uppgift. En annan dam i huckle instruerade att det sedan endast går att använda kokmalet kaffe i Perkolatorn. Och franskagruppen som just skaffat filtermalet kaffe hela lagret fullt…Nå, lite civil olydnad kan aldrig skada, så då det begav sig åkte det filtermalda kaffet i Perkolatorns mage utan knorr och ut kom helt drickbart kaffe. Lärarna fick sin favoritdryck och vi fick igen några slantar till den efterlängtade Parisresan.

Tillvalsfranskans gramma, texter, hörförståelser, parövningar o.s.v. kan med fördel varieras med en liten kulturpuff i form av franskt morgonmål, såsom idag i åk 8. Bon appétit!