På den  vanligtvis rätt enformiga bussresan till skolan satt jag niotiden i morse bakom ett yngre par iklädda präktiga reflexvästar.  Efter att  först ha beklagat sig lite över det smutsiga  bussfönstret utbrast den manliga resenären:

” Nej men titta vilken fin solnedgång!” Och damen,  efter att ha fått syn på det gyllene klotet ovanför  skogsbrynet:

”Jo! Den är så vacker!”

Och jag tänkte, att knappast spelar det någon roll för två fyraåringar på dagisutfärd vad det är för tid på dygnet:solen är alltid lika underbar och värd att beskådas när den för en gångs skull behagar visa sig!