På den vanligtvis rätt enformiga bussresan till skolan satt jag niotiden i morse bakom ett yngre par iklädda präktiga reflexvästar. Efter att först ha beklagat sig lite över det smutsiga bussfönstret utbrast den manliga resenären:
” Nej men titta vilken fin solnedgång!” Och damen, efter att ha fått syn på det gyllene klotet ovanför skogsbrynet:
”Jo! Den är så vacker!”
Och jag tänkte, att knappast spelar det någon roll för två fyraåringar på dagisutfärd vad det är för tid på dygnet:solen är alltid lika underbar och värd att beskådas när den för en gångs skull behagar visa sig!