‎Ikväll sprang jag förbi en balkongdörr som för exakt fyra månader sedan stod inbjudande på glänt. Inifrån huset hördes -den soliga kvällen i maj- trevande blockflöjtstoner: ”Den blomstertid”…gick bra att känna igen för en garvad lärarinna.
Ikväll var samma dörr ordentligt stängd och det enda som hördes var regnets plaskande under tossorna. Men jag tänkte att egentligen är september också blomstertid. Och blommorna är större, åtminstone en del av dem. Och emellanåt lyser solen på oss alla.