‎Ikväll sprang jag förbi en balkongdörr som för exakt fyra månader sedan stod inbjudande på glänt. Inifrån huset hördes -den soliga kvällen i maj- trevande blockflöjtstoner: ”Den blomstertid”…gick bra att känna igen för en garvad lärarinna.
Ikväll var samma dörr ordentligt stängd och det enda som hördes var regnets plaskande under tossorna. Men jag tänkte att egentligen är september också blomstertid. Och blommorna är större, åtminstone en del av dem. Och emellanåt lyser solen på oss alla.

I en skola kan allt hända på en gång. Som i dag. Först var det personalmöte och elevvårdsmöte och samtidigt skulle arbetet med ”Livet är det bästa ruset” köra i gång.

Då hade jag lovat att Basscamp skulle få komma och presentera sin verksamhet. Vicerektorn skulle ta emot dem och visa dem till auditoriet där åk 9 skulle få ta del av presentationen.

Personalen från Basscamp kom då presentationen skulle börja. Tiden var knapp. Men då jag såg dem framför våra elever så kändes det bra.

På riktigt kan deras verksamhet ha en avgörande betydelse för en elevs framtid. Jag hoppas att de elever som borde få ta del av deras verksamhet hittar fram och blir antagna.