I bussen hem från skolan började jag lösa dagens sudoku i gratisbladet. Har aldrig gjort det förr –eller nåja kanske försökt ett par gånger. Men efter fyra minuters slit hade jag trasslat in mig fullständigt i sifferdjungeln och kände pulsen stiga betänkligt. Jag var säker på att något var allvarligt fel. På sudokun alltså. Samtidigt kändes situationen underligt bekant och i det samma kom jag på det: Sittordningar! Att lösa sudoku är ju som att göra gruppernas sittordningar: Just då jag tror att allt klaffar så märker jag att elev A finns i dubbel upplaga eller att om elev B och C sitter som par så räcks de igen att prata med X och Y…Och så är det ju en jag glömt! Pust! Detta spännande, pedagogiska pussel räcker helt bra för mig några gånger per läsår. Andra kan ägna sig åt sudoku bäst dom vill.

Det är de små sakerna som förgyller skolvardagen
– lika uppskattat bland elever som lärare!