Man vet aldrig när man får idéer som bär vidare. Jag hade kanske inte tänkt mig att jag under min guddotters konfirmation i Den gode herdens kyrka i Baggböle skulle få idéer för kommande tal och föreläsningar men så gick det. Prästen lyckades få in sitt budskap i ett paket som vi alla som var i kyrkan minns. Att ta fram en burk med energidricka under sin predikan för att illustrera betydelsen av att ha något konkret att fästa sina goda minnen vid var effektivt. Jag blev också påmind om vikten av att vara trovärdig i de ungas ögon för att beröra dem på riktigt.

Vi fick en glad hälsning av Tobias som är tjänstledig i år för att jobba i Sverige.

Om ni funderar på Tobias skjorta så är det en gåva av hans klass 9D förra våren då de gick ut grundskolan. De vill ge en gåva som de visste att alltid skulle påminna Tobias om just dem. I talet som medföljde gåvan berättade en av eleverna att han då klockan under en lektion dagen efter VM finalen i ishockey visade exakt 6 minuter över 1 hade markerat och frågat vad klockan var.

Måste jag nämna att Tobias är hemma från Sverige och har en bra humor vilket är viktigt då man jobbar med barn och unga 🙂

Skolhuset fylls av lärare som förbereder ett nytt läsår. Pulpeterna börjar vara på rätt plats och stämningen är glad och förväntansfull. Hur skall läsåret 2011 – 2012 bli för oss? Också om varje läsår följer samma mönster så ser alla år olika ut beroende på vem det är som jobbar tillsammans.

Det är just det som gör det så spännande… strukturen är rätt så lika men innehållet varierar. Och man vet aldrig hur det blir. Jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara att jobba på en arbetsplats utan massor med barn och unga.

Den energi och stämning  som finns i en skola den första dagen efter ett sommarlov är något helt speciellt.

Men ännu får matsalen och vi andra vänta några dagar.

En första arbetsdag kan se ut på så många olika sätt. Jag hade tänkt mig att i lugn och ro läsa min e-post och dricka en kopp kaffe i ett tomt hus.

Men nej, skolhuset får liv och rörelse i sig då augusti börjar. Jag möttes av två vaktmästare och en stege, en man som skulle sätta upp våra nya bokhyllor och en annan som gick omkring med en sprutkanna för att fixa våra enorma krukväxter. Utöver det var städningen i full gång och alla golv bonades vilket ledde till att mat intogs i ett litet kyffe och något kaffe blev det inte alls. Skopsykologen var första dagen på jobb och också en hel del lärare vilket ledde till att det blev som det brukar med mycket skratt och ”det här måste vi komma ihåg att ta upp på planeringsdagen”.

En hel del på en gång och e-posten oläst.  Den läses ännu i kväll…med en utsikt som knappast kunde vara finare:

Efter skolmassakerna i Jokela och Kauhajoki har jag liksom andra rektorer gått på kurs om hur man skall agera vid krissituationer och hur man skall gå igenom krissituationer i skolgemenskapen med både personal och elever.

Jag minns att det sades att man skall förbereda sig på hur man skall agera i krissituationer och öva inför olika kriser men inte öva inför en speciell händelse eftersom de våldsdåd som utförs är så vansinniga att vi inte ens kan föreställa oss dem – precis som det grymma terrordådet i Norge.

Jag funderar också på vad det som hände på ön utanför Oslo kan lära mig som ledare för en skola och åtminstone får jag bekräftat att det som Kan ske inte går att föreställa sig på förhand.

Jag skall ändå säga till alla i skolgemenskapen att bli misstänksamma om en polis kommer ensam på ett uppdrag. Poliser jobbar i par.

Följande korta dikt fanns på skolans hemsida efter massakern i Kauhajoki och passar också bra efter det som har hänt i Norge:

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer ”
Alf Henrikson

Jag var med min väninna på stranden och råkade på en fd elev som jag också presenterade för min väninna som en fd elev. Elev är nu långt över 30 år och namnet var jag osäker på. Efteråt undrade min väninna hur länge elever förblir ens elever. Svaret är lätt för min del. Mina elever förblir mina elever livet ut så också om någon av dem en dag blir president så presenterar jag den för alla som min fd elev. Och jag börjar ha rätt så mycket fd elever ute i världen efter 22 år i skolbranschen.

En rektors arbete är spännande också på sommaren – för vem hade kunnat ana att jag skulle få agera livräddare under min sista arbetsdag före semestern? Vi har nämligen riktiga ”fånga djur levande” – fällor i vår skola. Skolans innergård har ingen utgång för en måsunge som faller ner i den…

…och inte heller skolans nyligen asfaltbelagda rabatt:

Tillsammans med två lärare lyckades vi rädda en måsunge från innergården och en annan, eller var det den samma? från den asfaltbelagda rabatten. Vi använde vår fantasi och byggde en trappa av papplådor som vi beklädde med en filt till måsungen. Hela projektet tog nog en dryg timme.

När jag körde hem såg jag måsmamman sitta på skoltaket och skrika.

Det hör till en rektors sommar att gå igenom alla högar som samlats i arbetsrummet och sortera upp dem. Arbetet är rutinmässigt och går rätt så snabbt men idag stannade tiden upp och jag satt med en bok i min hand, länge. Så många barn och unga har gått genom skolan under mina år som lärare och rektor och så många minnen vaknade plötsligt till liv. Med tacksamhet tänker jag på Henrik Malmström som med sin fotoutställning och bok På lånad tid med Majas ord: “…Tiden är till låns. Vi lånar lite tid här på jorden, vi lånar lite medvetande…” fångar så mycket av det viktigaste och sorgliga  i livet.

Det är något konstigt med ett skolhus på sommaren för i ett skolhus skall det vara ljud och rörelse och inte tomhet och tystnad.

Men om man använder sin fantasi så kan man nästan föreställa sig att man är utomlands med blå himmel och vitkalkade väggar…

…nästan.

Redan när jag själv auskulterade drömde jag om  att få jobba i en övningsskola eller med lärarutbildning över huvudtaget. Att det bara blivit en dröm beror på att chanserna till annat i södra Finland är begränsade. Jag har hållit föreläsningar för lärarstuderande vid Helsingfors universitet och vår skola tar alltid emot fältpraktikanter med öppna armar. Jag har besökt pedagogiska fakulteten i Vasa och föreläst om Netlibris som arbetsredskap.  Jag läste för några dagar sedan med intresse Joakim Granqvist blogginlägg ”Lärarutbildning ur fas med IT-utvecklingen” 20.6.2011 samt har också i övrigt följt med diskussionen kring lärarutbildningens roll och det finlandssvenska resultatet i Pisa-undersökningen 2009. Min dröm om att få jobba med lärarutbildning lever vidare.